Eländes elände!

Bland memoarlitteraturen framstår vissa skildringar mer minnesvärda än andra. Ur den stora massan av mer eller mindre engagerat beskrivna levnadsförlopp, karriärer och resor sticker de memoarer ut som beskriver osannolikt gräsliga liv, fyllda av motgångar och horribel behandling av en ytterst illasinnad omgivning. Högt upp på den listan, i sällskap med Leonora Christinas ”Jammers minde” och Agneta Horns dagbok, befinner sig Naimye Erikssons ”Livet som det blev”, en skildring av ett tröstlöst liv med början i Gästrikland 1923 med en alkoholiserad och våldsam far, livet på ett skyddshem, flera äktenskap med alkoholiserade och våldsamma män… Det handskrivna manuskriptet damp ned hos förlaget, vilket genast gav ut det efter några minimala rättelser. En gripande skildring av människans förmåga att härda ut och försöka fortsätta trots osannolikt svåra omständigheter, i det Sverige som inte alltid var den idyll man kanske tänker sig idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s