SOMMARREA PÅ ALFA!

I dag börjar vår sommarrea på Alfa Antikvariat: köp 4 böcker eller fler, få den billigaste gratis! (Gäller ej nätsortimentet eller förlagsnya böcker). Köp för 1000:- eller mer, 10% rabatt, köp för 2000:- eller mer, 20% rabatt. Även sommarerbjudande för årsböcker: alla årsböcker (STF, Fataburen, Kulturen, S:t Eriks årsbok, landskapsårsböcker etc.) 20:-/st. häften (Fornvännen, Historisk tidskrift etc.) 10:-/st. Juli och augusti ut.

Eländes elände!

Bland memoarlitteraturen framstår vissa skildringar mer minnesvärda än andra. Ur den stora massan av mer eller mindre engagerat beskrivna levnadsförlopp, karriärer och resor sticker de memoarer ut som beskriver osannolikt gräsliga liv, fyllda av motgångar och horribel behandling av en ytterst illasinnad omgivning. Högt upp på den listan, i sällskap med Leonora Christinas ”Jammers minde” och Agneta Horns dagbok, befinner sig Naimye Erikssons ”Livet som det blev”, en skildring av ett tröstlöst liv med början i Gästrikland 1923 med en alkoholiserad och våldsam far, livet på ett skyddshem, flera äktenskap med alkoholiserade och våldsamma män… Det handskrivna manuskriptet damp ned hos förlaget, vilket genast gav ut det efter några minimala rättelser. En gripande skildring av människans förmåga att härda ut och försöka fortsätta trots osannolikt svåra omständigheter, i det Sverige som inte alltid var den idyll man kanske tänker sig idag.

Författarnas skyddshelgon…

…är St. Francois de Sales (1587-1622), biskop av Genève och ordensgrundare, helgonförklarad 1665. En flitig skribent och tidig användare av pamfletter, känd för sin milda och kärleksfulla stil. Ett känt citat är: ”En tesked honung fångar fler flugor än en hel tunna med vinäger”. Här en fransk utgåva från 1744 av hans mest kända uppbyggelseverk ”Philothea” eller ”L’Introduction a la Vie Devote” (första svenska utgåvan av ”Filotea; vägen till ett gudaktigt lif” kom 1888, senaste utgåvan ”Filotea, vägen till ett andligt liv” 2012).

Konsten att signera…

…sin memoarbok så att den inte minskar i värde! Därom handlar dagens reflexion, närmare bestämt Hertigen och Hertiginnan av Windsors memoarer. Den välbekanta historien om kung Edward VIII av England som gav upp hela sitt vidsträckta imperium (och 1936 var det vidsträckt) för att gifta sig med den två gånger frånskilda Mrs Simpson har ofta refererats till som ”århundradets kärlekssaga”. Efter andra världskriget hade kärlekssagan emellertid blivit något bleknad, en tämligen steril tillvaro som huvudsakligen kretsade kring fashionabla middagar och bjudningar, luxuösa restauranger och hotell, kläder och inredning, golf och bridge. För att hjälpa upp den stagnerade image av café society som börjat vidlåta dem (och även av ekonomiska skäl) gav hertigparet ut var sin memoarbok, Hertigens ”A King’s Story” utkom 1947 och Hertiginnans ”The Heart has its Reasons” 1956. Memoarerna utkom dels i en begränsad de luxe-utgåva samt en i vanligt band. För att inte minska värdet på de luxe-utgåvan signerades endast dessa direkt i boken (avsedd som gåva till statsöverhuvuden o. dyl.), och de övriga försågs med ett signerat papper eller kort som lades löst i boken. I vårt exemplar har den förtänksamme mottagaren klistrat in det kron- och monogramprydda korrespondenskortet i boken. Dagens tips till er som hade tänkt trycka era memoarer inte bara i klotband utan även i en bibliofilutgåva.

Ekorren i barnböckerna

Några tankar kring ekorrens märkligt omfattande representation inom barnböckernas värld. Varför är detta lilla djur så ofta avbildat, så ofta omskrivet, så ofta givet en egen bok? Kan dess särställning bero på dess mångfacetterade personlighet? Vid närmare skärskådande av barnböcker med zoologiska förtecken kan man notera att vissa djur alltid är goda (hönan, kon, kaninen, kycklingen etc.) medan andra alltid är onda (vargen, räven, ormen, björnen etc.). Ekorren däremot har en dubbelhet i sin natur: å ena sidan söt och kvick, putslustig och charmerande, å andra sidan plundrare av ägg i fågelbon. Det neurotiska samlandet och det därmed förknippade frustrerande glömmandet, det maniska pysslandet med boet och dess inredning, de obehärskade vredesutbrotten när den anser sig störd – likheten mellan ekorren och oss människor som ju varken är helt goda eller helt onda utgör en beröringspunkt som gör detta lilla djur så väl lämpat för barnboken, där igenkännandet ger emfas åt de öden och äventyr som beskrivs. Ja, inte bara i barnböckernas värld, tänk bara på ekorren Ratatosk som i den nordiska mytologin springer upp och ned för trädet Yggdrasil för att leverera förolämpningar! De olika greppen för att förmedla mötet med ekorrlivets människoliknande tillvaro är olika: det helt antropomorfa som hos Beatrix Potter, där ekorrarna bär kläder, är gifta, har inredda hem och använder sig av olika utensilier (även mer komplicerade djup lodas hos Beatrix Potter, som t. ex. Timmy Tiptoes och hans vän Chippy Hackee vilka föredrar att leva tillsammans i ett ihåligt träd framför att återvända till sina fruar, vilket de dock tvingas till i slutändan), det halvantropomorfa där ekorren skildras i sitt naturliga habitat men har helt mänskliga tankar och resonemang (t. ex. Sven Martinsons ”Kurre Skutt”), det naturliga där ekorren betraktas ”objektivt” men vars rörelser och göranden ändå tolkas i mänskliga termer (t. ex. Janne Olsson och Stellan Anderssons ”Korre, min vilda kompis” eller Harald Lunds ”Kurre Nöt”). Det kvicka, det rörliga, det oförutsedda överraskar ständigt och måste få etiketter för att inrangeras i en överskådlig värld. Barnet, den söta anarken, finner det osynliga släktskapet med ekorren mer relevant än med den timida kaninen eller den våldsamma vargen.

(Post scriptum: även inom lyriken finner vi ekorren representerad, som t. ex. i Helena Olssons ”Ekorrar Monolit You!”, Catharina Östmans ”Ekorren och döden” samt i flera dikter av Werner Aspenström).